Jag testade för att min dåvarande pojkvän började karate så jag hängde med och blev fast. Jag började med Kyokushinkai karate och trots att jag testat lite annat så känns fortfarande kyokushin mest rätt för mig, trots mina skador.

Kyokushin är den enda kampsporten som fanns i stan då förutom brottning och brottning var jag inte intresserad av, jag var också lite extra intresserad av en Japansk sport eftersom jag hade pluggat Japanska, älskade japansk film och älskade te redan då.

Lite extra kul fakta är att det var egentligen den första sporten jag tränat, före det var jag en riktig soffpotatis. Jag träffade även min man där, han började samtidigt som jag och första gången vi pratade råkade han armbåga mig riktigt hårt i bröstet då han skulle visa en teknik för en annan kille.

Provade yoga med skolan i gymnasiet och såg att de hade aikido i samma lokal. Testade aikido, och sedan även karate ett tag. Fastnade för aikido och håller på med den än.

Jag började med Wing Tsun kung fu som en form av KBT behandling. Fastnade då för kampsport generellt och har efter det bytt till Wado Ryu karate (av olika anledningar) och trivs med det. :)

Började i slutet på gymnasiet med aikido eftersom jag tyckte att det verkade passa mig. Tycker fortfarande om det för dess mjukhet, och att träningen är så anpassningsbar oavsett fysik eller andra förutsättningar. 🙂

Började med karate, helt enkelt eftersom mamma tvingade mig att börja med någon sport eftersom jag hade så dålig kondition att sjuksyster fick testa mig för astma (vilket jag turligt nog inte hade/har). Så då valde jag karate. Anledningen till att det blev just Wado Ryu är att det var den stilen som finns representerad i staden. I början fortsatte jag för att det var den minst tråkiga sporten jag kände till, sedan för att jag faktiskt uppskattade det och senare älskar det. I höst firar jag tioårs-jubileum, yeey!

I övrigt har jag egentligen inte provat så många kampsporter, även om jag via familj och vänner kommit i kontakt med taido, taekwondo och boxning. Men taido har för många hopp om jag inte skulle klara av, taekwondo skulle jag mest bli irriterad på eftersom det är för likt (men samtidigt irriterande olikt) karaten och tja, boxning… Nej, jag skulle sakna sparkarna för mycket.

Blev intresserad när jag var mindre och min pappa lärde mig lite tekniker hemma. När jag blev äldre/tonåring valde jag att börja träna med en kompis och då blev det Wado Ryu, eftersom det var det som fanns här.  Kompisen slutade efter några testpass, förmodligen inte hennes grej, men jag fastnade direkt. Enda kampsporten jag testat på och jag trivs med den. Har dock testat lite lagsporter innan, men kommit fram till att det här med att träna ensam/för min egen skull är det som är min grej.

Började träna aikido i mellanstadiet då jag hade en vän som tränade det, så hängde med en gång. I början av högstadiet tyckte jag att jag ville träna något som var mera utmanande och då började jag med att träna kung-fu som jag höll på med tills jag gjorde lumpen. Därefter testade jag lite olika kampsporter och tränar i nuläget kendo som jag valde främst pga att ena halvan av min släkt var samurajer och att jag som äldsta sonen ärver svärdet. Men det är en fruktansvärt rolig kampsport så är glad att jag valde det. Kan också bero på att min klubb är underbar också och har ett väldigt unikt sätt att träna🙂